Dansdansdans - pluggpluggplugg

Även denna helg blev det härlig dansdansdans, vinterpromenad och plugg! Det blev en favorit i repris på Berns halvöppna (kalla, -12 C igår) terrass och jag gjorde inte misstaget att hänga in jackan denna gång utan den var på större delen av kvällen som för övrigt spenderades på dansgolvet utan några som helst avbrott. Tony stod för beatsen, girlsen för dansen och baren för varm choklad!

Likt förra helgen så blev det vinterpromenad på Kottlasjön, det är så himla fint. Tog inte med skridskorna för jag visste inte om det var plogat efter de tre senaste dagarnas snöfall. Men det var det faktiskt så imorgon blir det återbesök, med skridskor!

Väl hemma väntade plugg i kvadrat. Skriva klart hemtenta, jobba på slutprojekt, skriva nåt smart, söka LiA... Ja, det blir hemma ikväll i alla fall, väldigt skönt.

Euroskate 2010

Konståkning. I ca 15 år ägnade jag större delen av min tid åt att hänga i ishallen och träna, träna, träna inför olika tävlingar och uppvisningar. Det kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat även om jag förmodligen aldrig kommer att utöva det som jag gjorde då. Så när det är dags för EM, VM, OS så tittar jag ju givetvis så mycket jag bara kan. Måste jag prioritera så är det isdansen jag väljer, pargrenen som handlar mer om ren skridskoteknik och konstnärlighet. För ett otränat öga kanske det ser tråkigare ut eftersom det inte förekommer några hopp, men för ett tränat öga däremot är det ljuvligt och vackert. Nu har jag precis tittat på årets isdansfinal i EM i Tallin och det fick mig att tänka mycket på de par som jag sett genom åren och som jag tycker lämnat störst avtryck för mig.

Bland de första paren jag minns är ryska Marina Klimova & Sergei Ponomarenko. Jag minns speciellt ett program där jag tror att Marina skulle föreställa en rysk docka och hade håret uppsatts i tofsar och en fin röd klänning. Jag var nog rätt liten då och fascinerades helt av detta program. Mellan 1985 och 1990 stod de på VM-pallen varje år.

Därefter kommer det kanadensiska syskonparet Isabelle & Paul Duchesnay som tävlade för Frankrike. De jobbade i motvind med domare som höll fast vid det gamla och ogillade deras nya innovativa stil. Det hindrade dem dock inte från att 1989, 1990 och 1991 inta att alla platser på VM-pallen. De program jag minns mest var djungelprogrammet och West Side Story. Om jag inte minns fel så kom de på den så kallade spindelpositionen också.

Därefter ett omtalat par i konståkningsvärlden, ryska Oksana Grishuk & Evgeny Platov. Givetvis för att de var otroligt duktiga och intog högsta steget på VM-pallen 1994-1997, men det pratades nästan mer om Oksanas plötsliga transformation från den söta ryska flickan Oksana med brunt långt hår till den nya Marilyn-look-aliken Pasha med kort superblonderat hår.

Mina personliga all time favourites blir det franska paret Marina Anissina & Gwendal Peizerat! Lika mycket känsla som teknik och innovation. De var bland de första att utöva omvända lyft, det vill säga att hon lyfte honom, och det blev lite av deras signum. Det program jag minns mest var Romeo & Julia. Under åren 1998-2001 steg de upp på VM-pallen samtliga gånger. Jag hade faktiskt kunna träffa Gwendal en gång då min pappa skulle på något stort event i Frankrike där Gwendal väl figurerade som någon slags frontperson. Som jag bönade och bad pappa att fixa så jag kunde följa med, men icke... Jag var så ledsen och det var först flera år senare som min pappa förstod hur stort det hade varit för mig. I detta fall gällde inte bättre sent än aldrig, jag står fortfarande på aldrig...

En liten joker bland denna fransk/ryska elit är även ett finskt par som jag tyckt väldigt mycket om nämligen Susanna Rahkamo & Petri Kokko. Ett fantastiskt vackert par med väldigt klassisk stil utan att bli tråkiga. Och givetvis var det kul med ett nordiskt par i världstoppen, 1994-1995 stod de på VM-pallen.

Det var det! Resultaten kan kollas in här.

Provdagar på BA - del 3

Igår var tredje och sista dagen på Balettakademiens provdagar. Vi skulle ha dansat house men det passet var fullt så vi fick nöja oss med att titta på. Såg faktiskt inte så kul ut så vi kände inte att vi hade missat något. Sen var det dubbelpass med feminine vibe, denna gång med en annan instruktör. Och eh... efter en timme och 50 minuters "a, jaaag då... fett! fuck you, typ! wohoo!" så blev det lite för mycket fjortis för oss och vi smet ut lite i förtid.

Så allt som allt har jag dansat åtta timmar på tre dagar. Men dansandet tar givetvis inte slut nu. Först ska jag testa några danspass på SATS eftersom jag fått fem fria provpass efter att ha gjort deras träningstest (mitt resultat: dans/funk-typen - surprise!).

Sen är det provdagar sista helgen i januari på Caribbean Dance Studio där jag dansat nu i ett år. Den här våren hade jag tänkt att jag skulle dansa reggaeton. Kollade in det på dansskolans stora avslutningsfiesta innan jul och det verkar sjukt kul!

Provdagar på BA - del 2

Även idag har jag spenderat tre timmar på Balettakademien tillsammans med Anna och Karin. Timmarna ägnades åt locking, feminine vibe och slutligen jungle bootylicious. Det sistnämnda var det vi helt klart hade sett mest fram emot! Smaka på den här beskrivningen liksom "Vi lägger fokus på kroppens mest svårtränade kroppsdel - da booty! Passar alla som utan hämningar älskar att skaka rumpa till medryckande musik. En riktigt kul klass som stärker ryggslutet samt ger en fastare och mer vältränad rumpa - en kroppsdel att vara stolt över!" Tyvärr blev vi väl lite besvikna, men det handlade mer om våra förväntningar på passet än dess egentliga kvalitet. Tjejen som höll i det var ju grym på att skaka rumpa, måste haft lår av stål och en kondition på topp - har ångest inför morgondagens träningsvärk... Men det var lite väl etniskt om man kan förklara det så, lite likt afrodans. Jag har provat just afrodans ett par gånger och det är helt ok, men inte riktigt min grej bara. Och det i kombo med förväntningar på typ Shakira eller Beyoncé blev väl sådär... Dagens klara favorit var definitivt lockingen, en så skön kombo av humor och härlig musik!

Provdagar på BA

Nu är det provdagar på Balettakademien igen och givetvis är Anna och jag där och dansar i stort sett tills vi stupar! Idag har jag dansat hiphop, jazz och commercial mix. Allt var bra, men det sistnämnda var hänförande! Klassen beskrevs som "En fusion av olika stilar och kan beskrivas med orden "sassy" och "girly". En expressiv jazzig dansstil som hämtar inspiration från scenshower och musikvideos, ex Pussycat Dolls - Allt från kaxig attityd till showig glamour." Och instruktören sen (klicka på bilden) - O.M.G. En vältränad, tatuerad kille som skulle köra ett sassy danspass till Janet Jacksons Feedback? Jag gapade mig i stort sett igenom hela passet över hur grymt duktig han var!

2009 - året då jag började dansa igen

Mitt allra första dansminne måste vara från när jag var fyra år ungefär. Jag har en vag minnesbild av en gympasal och en randig pastellfärgad gymnastikbody. En annan bild som jag har är från en slags teaterscen där jag är med på en uppvisning i rosa tyll och hela baletten. När jag var fem/sex år flyttade vi till Borås och jag började dansa balett på Hemgården. Det tåras faktiskt lite i ögonen när jag läser på hemsidan att danspedagogen Berit Roos efter 20 år fortfarande håller i klassisk balett där. Där dansade jag nog i två år innan jag blev tvungen att välja mellan baletten och mina nya upptäckt: konståkning! Som jag minns det var det inget svårt val utan det blev konståkning för 15 år framåt. Jag kan inte tänka mig hur dessa år skulle ha sett ut utan tidiga lördagar eller sena torsdagar i ishallen, hur jag skulle vara som person idag om jag inte haft dessa år av fysisk och mental träning. Mycket har jag att tacka min tränare Kim Zandvoort, en fantastisk kvinna som jag alltid kommer att se upp till.

För att gå vidare i min danshistoria så tyckte jag uppenbarligen att jag hade lite väl mycket fritid när jag började på gymnasiet, så jag började även med cheerleading. Först för amerikansk fotbolls-laget Borås Rhinos i form av the Rhinettes och sedan för basketlaget Magic M7 Basket i form av Magic Spirits. Fyra år av det och det var dags för mig att bege mig till Linköping för juridikstudier. Jag fortsatte med konståkning under första året eftersom jag åkte hem på helgerna men det funkade inte i längden... Istället ägnades linköpingstiden åt Lion Girls, cheerleading på LHC:s hemmamatcher, samt periodvist dansande på ett gym där Linkans mest ökände danstränare Daniell huserade...

Efter det blev det jazzdans under halvåret i Strasbourg och sen lite sporadiska danspass när jag flyttade till Göteborg. När jag till slut hamnade här i Stockholm, började gå på gympass med dansinslag men tyckte det var ganska tråkigt... Så började jag plugga igen och det visade sig att en av mina klasskompisar driver och är dansinstruktör på Carribbean Dance Studio. Så i våras började jag dansa igen och har med undantag för en vecka dansat minst ett pass varenda vecka sedan dess!

När jag läser det jag skrivit igen känns det som att "året då jag började dansa igen" känns lite fel... Egentligen har jag ju alltid dansat och kommer förmodligen alltid att göra det. Livet är en dans, och även om det inte alltid är på rosor så är dans mitt liv ♥ .

Feeling

Ok, den här kanske är lite "gammal" men den är så himla skön att jag bara inte kan låta bli att lägga upp den ändå. Likt Wedding entrance-videon som jag la upp för ett tag sedan är även denna video ett riktigt feelgood-piller som jag slår på om jag behöver bli lite pepp!

Miss Lo Hashtag - how does that sound to you?

Alltså, twitter och hashtagging börjar verkligen ta över mitt liv på mer än ett sätt. Vissa negativa och vissa positiva, men den här lilla filmen nedan som min klassis Sanna har gjort är ju verkligen inget annat än ett stoooort skrattpiller!



Behövde verkligen det efter en dag i den totala förvirringens tecken, tusen tack Sanna :) !