Dans är ett yrke

"You've got big dreams? You want fame? Well, fame costs. And right here is where you start paying - in sweat!"

- Debbie Allen som danslärarinnan Lydia Grant i TV-serien Fame.

Att jobba med dans är välja ett konstnärligt och känslomässigt yrke. Utöver känsla skulle jag vilja säga att det också kräver passion. En passion som gör att man gladeligen ägnar timmar av blod, svett och tårar för att klara ett arbetsliv med extremt hård konkurrens, hög arbetslöshet, dåliga arbetstider, fysiska skador, ofta dåligt betalt och tidig pensionsålder.

Allt det ovanstående är nog anledningar till varför jag för 10-15 år sedan inte ens övervägde att jobba med dans. Kanske inte bara för att jag själv hade tänkt så, utan för att föräldrar och kanske lärare förmodligen hade påpekat det. Det känns väldigt tråkigt såhär i efterhand, och jag vill såklart vara med och förändra det.

Så hur gör man om man vill jobba med dans Sverige? Man kämpar såklart. Förutom att ägna så mycket tid som möjligt åt dans och att hålla sig i den goda fysiska form som krävs, så finns det många dansutbildningar att välja bland. På grundskole- och gymnasienivå kan man välja att gå estetisk linje, förberedande dansarutbildning och yrkesdansarutbildning. På eftergymnasial nivå kan man studera på fristående skolor, t.ex. Balettakademien, eller på högskola.

Men det räcker inte. Det måste finnas ett schysst arbetsliv att komma ut i också, och så ser det inte riktigt ut idag. Utbildningar är studiestödsberättigade och precis som andra studenter på högskolor och universitet så har många dansare studielån att betala av. Så visst ska dansare ha betalt! Inte bara för att betala av sina studieskulder såklart, utan för att kunna ägna sig åt det man utbildat sig till och valt att ha som yrke.

Dansvärlden börjar tröttna och under sommaren/hösten har det därför skapats en arbetsgrupp inom dansvärlden som vill jobba för att dansare ska få ett tryggare arbetsliv. Gruppen heter "Ett" och det finns mer att läsa om dem här.



Och visst händer det saker! I veckan meddelade Teaterförbundet att ett nytt avtal har tecknats med Danscentrum och att minimilönen höjs.

Måndagspepp!

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det måndag, första dagen efter semestern och första dagen på nytt jobb! Det som är extra spännande med det nya jobbet är att dans är inblandat, och det ska bli kul att kombinera jobb och hobby. Eftersom den här bloggen är en del i att jag börjar på detta nya jobb (den långa versionen) vill jag säga jättetack till alla som läser! En IRL-smiley känns lämpligt att bjuda på:

:D

Jag firar första dagen med ett par nya Nikes som jag hittade på rea när jag "råkade" gå förbi Shoeline förra veckan. Wish me luck!

15 seconds of fame

Ligger i sängen och ugglar, tittar på film och har datorn i knät, som vanligt ungefär... Vänt på dygnet känner jag med tanke på lördagens sena (tidiga?) hemkomst och gårdagens Super Bowl-vaka till 03:nånting... Klarade arbetsdagen oväntat bra ändå faktiskt. På plats i hyfsad tid, produktiv, effektiv, klarade av låååångmötet och gick hem sist av alla. Handlade, lagade mat, pratade med mamma. Inget extraordinärt. Dock förstår jag att jag helt klart lider av sömnbrist med tanke på hur känslorna toppat och dalat idag. Från gapskratt till nästan tårar. Typiskt sömnbrist, i alla fall när det gäller mig. Just det, nu har jag fulfilmat mina 15 seconds of fame - Hollywood nästa *skrattar ironisk*!

Tröst-Nikes

Idag var en riktig skitdag på jobbet rent ut sagt. Trött, ont i huvudet, dåliga tankar och göra om, kolla av igen, igen och igen i samma ärende. Blir bara galen på det, vill inte ha mer med det att göra! Så, sagt. På vägen hem blev det tröstshopping. Nikes som jag ändå skulle behövt inhandla senare i vår så varför inte på nu halva priset.

Väl hemma blev det plugg och spånande med Sanna och Adam. Vi är allt en kreativ liten verkstad, alltid spårar vi ur i galna (men genomförbara) idéer och skrattar hejdlöst. Och det behövde jag idag. På det lite vardagsrumsdans inför helgens event. Måndagen tackar för sig.