2009 - året då jag började dansa igen

Mitt allra första dansminne måste vara från när jag var fyra år ungefär. Jag har en vag minnesbild av en gympasal och en randig pastellfärgad gymnastikbody. En annan bild som jag har är från en slags teaterscen där jag är med på en uppvisning i rosa tyll och hela baletten. När jag var fem/sex år flyttade vi till Borås och jag började dansa balett på Hemgården. Det tåras faktiskt lite i ögonen när jag läser på hemsidan att danspedagogen Berit Roos efter 20 år fortfarande håller i klassisk balett där. Där dansade jag nog i två år innan jag blev tvungen att välja mellan baletten och mina nya upptäckt: konståkning! Som jag minns det var det inget svårt val utan det blev konståkning för 15 år framåt. Jag kan inte tänka mig hur dessa år skulle ha sett ut utan tidiga lördagar eller sena torsdagar i ishallen, hur jag skulle vara som person idag om jag inte haft dessa år av fysisk och mental träning. Mycket har jag att tacka min tränare Kim Zandvoort, en fantastisk kvinna som jag alltid kommer att se upp till.

För att gå vidare i min danshistoria så tyckte jag uppenbarligen att jag hade lite väl mycket fritid när jag började på gymnasiet, så jag började även med cheerleading. Först för amerikansk fotbolls-laget Borås Rhinos i form av the Rhinettes och sedan för basketlaget Magic M7 Basket i form av Magic Spirits. Fyra år av det och det var dags för mig att bege mig till Linköping för juridikstudier. Jag fortsatte med konståkning under första året eftersom jag åkte hem på helgerna men det funkade inte i längden... Istället ägnades linköpingstiden åt Lion Girls, cheerleading på LHC:s hemmamatcher, samt periodvist dansande på ett gym där Linkans mest ökände danstränare Daniell huserade...

Efter det blev det jazzdans under halvåret i Strasbourg och sen lite sporadiska danspass när jag flyttade till Göteborg. När jag till slut hamnade här i Stockholm, började gå på gympass med dansinslag men tyckte det var ganska tråkigt... Så började jag plugga igen och det visade sig att en av mina klasskompisar driver och är dansinstruktör på Carribbean Dance Studio. Så i våras började jag dansa igen och har med undantag för en vecka dansat minst ett pass varenda vecka sedan dess!

När jag läser det jag skrivit igen känns det som att "året då jag började dansa igen" känns lite fel... Egentligen har jag ju alltid dansat och kommer förmodligen alltid att göra det. Livet är en dans, och även om det inte alltid är på rosor så är dans mitt liv ♥ .

Feeling

Ok, den här kanske är lite "gammal" men den är så himla skön att jag bara inte kan låta bli att lägga upp den ändå. Likt Wedding entrance-videon som jag la upp för ett tag sedan är även denna video ett riktigt feelgood-piller som jag slår på om jag behöver bli lite pepp!

Miss Lo Hashtag - how does that sound to you?

Alltså, twitter och hashtagging börjar verkligen ta över mitt liv på mer än ett sätt. Vissa negativa och vissa positiva, men den här lilla filmen nedan som min klassis Sanna har gjort är ju verkligen inget annat än ett stoooort skrattpiller!



Behövde verkligen det efter en dag i den totala förvirringens tecken, tusen tack Sanna :) !

Human or dancer

I tre dagar nu har Balettakademien haft sina provdagar inför höstterminen och har jag dansat, dansat, dansat i sammanlagt åtta timmar. Det har varit locking, popping, jazz, hype, waacking, hiphop-feminine wibe, jam och sjuuukt kul!! På topp hamnar hype som blev en flashback till högstadiets dansgolv och Fresh Prince in Bel-Air - skrattade och svettades kopiöst! Efter det kommer locking och popping tight inpå, följt av hiphop och jazz. Sist, och faktiskt minst, det som kallades för dance jam. Beskrevs som en het mix av samba, street och show men kändes som ett samba-inspirerat aerobicspass, ganska tråkigt.

Visst är jag lite(!) mör i kroppen och jag vet inte riktigt vad inflammationen i foten tycker om att ha blivit dopad på Voltaren för att klara av detta men det gör detsamma. Lätt, så lätt, att jag är en dancer!

Skratt i kvadrat

Jag är som sagt tillbaka på jobbet, men det är fortfarande semesterstämning i soliga Stockholm! Igår lunchade vi först ute, sen tog jag med jobbet och en filt ut på Gärdet och på kvällen var jag på konsert i Vitabergsparken. Sirqus Alfon uppträdde och jag skrattade så mycket att det i stort sett krävdes livräddning på mig sen - helt oväntat och jag rekommenderar verkligen deras show "Eurotrash" till alla!

Började dagen idag med att kolla runt i bloggosfären och hittade denna fantastiska video - skrattanfall även där! Det finns även en Divorce Entrance Dance som var snudd på lika rolig.

Ikväll blir det middag/bio/mys med herr B så finns ju risk för skratt även där. Med tanke på ordspråket "ett gott skratt förlänger livet" så undrar hur länge jag kommer leva egentligen...?